Hjältar i Vivalla (2016-2017)
Foto: Paula Urbano
Hjältar i Vivalla (2016-2017) är ett konstnärligt projekt som förvandlar destruktion till konstruktion, skapat av Alessandra Di Pisa och Robert Stasinski.
Konstprojektet utformades genom en process av dialogisk estetik (en konstnärlig metod formulerad av amerikanske kritiken Grant Kester, 2005) som här innebar att den konkreta utformningen och processen för projektet utvecklades i samspel med deltagarna.
Projektet utforskade mekanismer av Story editing, en autonarrativ process där motberättelser undersöktes, skapades och utfördes performativt.
Projektet var en fortsättning på de tidigare verken Who’s your hero? (2011) samt DIY Heroes (2016) som utgick ifrån den kulturella och sociala tropen om Hjälten och hur jämförelser och sammanlänkningar av berättelser om hjältars styrkor och svagheter kan skapa nya berättelser och dialoger mellan unga människor med till synes oförenliga värderingar.
Platsen för projektet Hjältar i Vivalla är en relativt ung ort med en till synes liten befolkning om ca 7000 personer. Området präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet och svaga skolresultat och en betydande del av befolkningen är under 15 år (ca 30 %). Vivalla är enligt svensk polis klassat som särskilt utsatt område och mellan 2013-2017 beräknas ca 30 personer, män och kvinnor har rest till Syrien för att strida med terrororganisationen Islamiska Staten.
Vår ingång var att arbeta med lokala organisationer och individer för att finna unga människor med olika bakgrund i området. Under en tiomånadersperiod skapade vi ett dussintal samtal och workshops i Vivalla i syfte att lyssna till och gestalta de unga vivallabornas drömmar och egengenererade motberättelser.
Projektet tar sin teoretiska utgångspunkt i två forskningsfält - den amerikanska antropologen Scott Atrans studier av jihadister och självmordsbombare, samt psykologen Timothy Wilsons studier av story editing. Atran menar att till skillnad från efterkrigstidens ekonomiskt-rationalistiska utgångspunkt i en ”rational actor”, en strikt rationell människa, bör vi betrakta människor som ”devoted actors”, alltså individer som låser fast sin övertygelse om sig själva och om omvärlden, till den grad att många är villiga att dö för att försvara den. Atran menar att om unga människor tillåts drömma om och visualisera sina möjligheter, så bidrar det till mindre känsla av utanförskap och maktlöshet, samtidigt som känslan av handlingsfrihet och egenvärde ökar. Story editing handlar om att arbeta mångdimensionellt med att förändra individers narrativ om sig själva och sin omvärld. Timothy Wilson har i ett flertal studier arbetat med hur nya tolkningar och gestaltningar kan omforma individers berättelser genom skrift och genom olika typer av sociala och praktiska aktioner.
Den återkommande dialogen under 2016-2017 med de unga i Vivalla, resulterade i undersökningar av hur destruktiva eller våldsamma handlingar kunde omvaldas till något socialt och konstnärligt hållbart. Det innebar en förskjutning i narrativet om våldshandlingar såsom fysiskt våld, graffiti, uppeldning och skott med pil och båge. Detta kopplades samman med en tradition inom konsten, där destruktion använts som en konstnärlig metod (Lucio Fontana, Niki de Saint Phalle, Roman Signer, etc) och mynnade ut i ett flertal performance som ägde rum i centrala Vivalla där ett antal destruktiva handlingar omvandlades till något konstruktivt och estetiskt, då handlingarna utfördes inom ramen för en konstnärlig kontext.
Hjältar i Vivalla (2016-2017)
Foto: Johannes Nenne Larsson
Projektet finansierades av Kulturbryggan och lokal samarbetspartner var Martín Mestanza från organisationen Simon Viva och Folkets Hus och Parker i Vivalla.