Alessandra Di Pisa: Konstkurser

På uppdrag av konstskolor, konstinstitutioner och konstföreningar skräddarsyr Di Pisa sina workshop och konstkurser. Nedan ges exempel på populära teman och tidigare uppdragsgivare:

Foto: Ester Fues

VISUELL INTELLIGENS: KONSTEN ATT LÄRA SIG SE

Visuell intelligens är avgörande för professionell framgång. Förmågan att observera, analysera och reflektera är beroende av hur du hanterar visuell information. Att lära sig att ompröva, tänka om och skifta perspektiv kring hur vi uppfattar världen runt omkring oss, förnyar den kritiska kopplingen mellan ögat och sinnet.

Kursen syftar till att vidareutveckla individens professionell observations- och kommunikationsförmåga. Detta görs genom interaktiva övningar där deltagarna analyserar konstverk och bilder för att förbättra sin analytiska förmåga, nyfikenhet och verbala artikulering.

Kursen Visuell Intelligens hålls tillsammans med Robert Stasinski, kulturskribent och konstkommunikatör vid Handelshögskolan.

KONSTEN ATT FÖRSTÅ KONST

Konst är något alla har en relation till, i alla kulturer och samhällen. Enligt många är ”bra” konst synonymt med ”vacker” konst, men ibland är konsten vi möts av svårbegriplig och anti-estetisk. Konstens enda syfte kan då tyckas vara att främst provocera och chockera. Men hur kan det samtidigt komma sig att denna konst värderas till miljontals kronor och ställs ut på de mest prestigefulla museerna världen över? Vi kommer inom ramen för denna kurs tillåta oss att se bortom det estetiskt vackra för att diskutera de metoder som konstnärer använder sig av i syfte att inspirera oss som betraktare att se och tänka i nya banor och öppna upp för det oväntade.

1. Konstens relation till estetik och den antiestetiska konsten

Hur kan det komma sig att konsten, som för många ska generera en skön upplevelse många gånger istället är ful och provocerande? Vid detta tillfälle blickar vi tillbaka i konsthistorien för att spåra konstens utveckling med syfte att skapa förståelse för konstens relation till estetiken.

2. Hur värderas en konstnärlig bild - kulturellt och ekonomiskt?

Konstnärer har som få andra lyckats förvandla intetsägande, värdelösa föremål till statusobjekt med både värde och mening genom en nästan mystisk process. Vid detta tillfälle analyserar vi vilka aspekter det är som bidrar till att skapa ekonomiskt värde och kulturell mening i ett konstverk.

3. Konstskandaler

Då och då inträffar en konstskandal som både provocerar och fascinerar. Sociala medier, tidningar, TV-soffor och lunchrum fylls av röster för eller emot, men sällan nås vi av informationen om vad som döljer sig bortom konstverkets provokation. Vid detta sista tillfälle analyserar vi varför konstnärer ibland utsätter sig själva och samhället för dessa provokationer och varför det kan vara positivt för både samhället och kulturen.

SAMTIDSKONST - VAD ÄR DET?

Kursen Samtidskonst - vad är det? fördjupar sig i de mångbottnade och häpnadsväckande konstnärliga uttrycken som konstnärer arbetar med idag. Den fria konsten anses vara en förutsättning för ett demokratiskt samhälle, men var går egentligen gränsen för vad som är konst? Vad har konsten för relevans bortom sig själv och vad kan man lära av konst? Dessa frågor och många fler ge det svar på inom ramen för kursen Samtidskonst – vad är det?

1. Konst kan vara allt – men allt är inte konst

Vad ligger till grund för att något skall uppfattas som konst och hur värderas denna konst av media, samlare och museer? Vad det är som definierar begreppet samtidskonst.

2. Konsten bortom objektet

Vi tittar närmre på samtida performance, den relationella och den aktivistiskt orienterade konsten. Idag kan gränsen mellan politisk aktivism och ett konstnärligt agerande vara svår att särskilja, och många gånger behöver vi som betraktare själva vara aktiva aktörer i realiserandet av konstverken och blir på så vis medskapare till konsten.

3. Den fria konsten

Enligt FNs rapportör för kulturella rättigheter Farida Shaheed är det ur ett samhällsperspektiv av yttersta vikt med konstnärlig frihet, något som hon kopplar till yttrandefrihet, vilket i sin tur är en grundbalk i ett demokratiskt samhälle. Med andra ord är den fria konsten en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Men kan och bör konsten verkligen få ge uttryck för vad som helst? Var går egentligen gränsen för vad som är acceptabelt att skapa i konstens namn?

4. Konstnärligt tänkande & Innovativa lösningar

Genom att se och analysera konst ges nya perspektiv som kan vidga vyerna och leda till nya insikter och innovationer. Konsten lär oss att se inte bara målningar, skulpturer och objekt på nya sätt, utan även oss själva och de strukturer som vi lever med och är verksamma inom. Vid detta tillfälle utforskar vi hur man kan använda konsten som träningsverktyg för att utveckla den egna kognitiva förmågan.

VARFÖR BLEV KONSTEN SÅ FUL?

Konst är något alla har en relation till, i alla kulturer på jorden. För de flesta är bra konst synonymt med vacker konst, medan dålig konst är ful. Hur kan det då komma sig att så mycket konst idag är så konstig, provocerande och ful? Inom ramen för denna fördjupande kurs läggs fokus på de konstnärer som vågat bryta mot den traditionella konsten för att istället våga prova okänd mark och erövra nya estetiska uttryck. Vi kommer med vägledning av dessa konstnärer tillåta oss att se bortom det vackra och öppna dörrarna för den fula och provocerande konsten, för att se vad den har att erbjuda annat än att bara väcka avsky.

1. En snabbspolning genom konsthistorien

Bland de tidigaste konstnärliga uttrycken finns grottmålningarna i Lascaux, Frankrike från 20 000 f.Kr. Sedan dess har konstens funktion och därmed även dess estetik varierat kraftigt. Via en snabbspolning genom konsthistorien tar Di Pisa oss med på en resa fram till 1600-talet och det som brukar benämnas som den Holländska Guldåldern, en epok då konstnärerna uppvisade en hantverksmässig skicklighet aldrig tidigare skådad. På vägen dit tar vi del av den schematiska representationsformen som styrde de antika egypternas skapelser samt teorier om konstens relation till harmoni, proportion och skönhet artikulerat av Platon i antikens Grekland. Vi passerar medeltiden, det som brukar anses vara en lång period av kreativt stiltje innan renässanskonstnärerna än en gång blåser liv i de konstnärliga ideal som Platon la grunden för.

2. Åh, så vackert!

Det är först på 1700-talet som estetiken, läran om den sinnliga varseblivningen, erövrar vetenskaplig status. Och det är filosofer såsom Baumgarten, Winckelmann, Hume och Kant som lägger grunden till relationen mellan subjektiv och objektiv skönhet. Det är först nu som föreställningar om kreativitet, originalitet och smak blir vedertagna begrepp att förhålla sig till och härmed skapas också idén om det konstnärliga geniet. Man utformade nu även teoretiska paralleller mellan skönhet och moral, varför den konst som upplevdes som omoralisk även ansågs antiestetisk och som ett resultat uteslöts dessa konstverk från de fina konstrummen. Men det är inte sällan att just dessa verk har fått sin rättmätiga plats i konsthistorieböckerna uppskattade under senare tid, just för sin visuella skönhet.

3. Smak är kreativitetens fiende

Måleriet har hyllats som den ädlaste konstformen och de figurativt målande konstnärerna har beundrats för sitt skickliga hantverk. Men i samband med industrialismens tekniska erövringar och inte minst som en reaktion på uppfinnandet av det beständiga fotografiet under 1800-talet kom den föreställande konsten att utmanas för all framtid. Fler och fler konstnärer började nu ifrågasätta den akademiska traditionen till förmån för ett mer fritt skapande, vilket gav upphov till en rad nya estetiska uttryck. Den visuella konsten blir nu även alltmer konceptuellt inriktad. Modernismen präglas av de kulturella förändringar som träder i kraft under 1900-talets första hälft påverkade av sin tids politiska skeenden och med två omvälvande världskrig som tillsammans med spridningen av Freuds teorier ger mänskligheten och därmed också konsten en ny skepnad.

4. Lek, allvar & copycats

1971 prisar Robert Venturi lekfullheten, oregelbundenheten och blandningen av stilar i sin arkitekturteoretiska bok Learning from Las Vegas. Detta blir ett av startskotten för den Postmoderna eran. Filosoferna Jean-Francois Lyotard och Thomas Kuhn ifrågasätter upplysningstidens övertro på vetenskapen som förmedlare av den enda rätta sanningen och öppnar därmed upp för ett postmodernt tänkande, där postkoloniala liksom feministiska teorier ifrågasätter tidigare givna normer. Begrepp som ”originalitet” och ”genialitet” sätts under lupp och jämförs med idéer om kitsch och smak. Betraktaren kan inte längre anta rollen som passiv åskådare utan inkluderas i konstverken som aktiv medskapare. Konsten som illusion lämnar plats för en konst som nu djupdyker ner i vardagen, politiken och våra mänskliga relationer. Den politiskt och aktivistiskt orienterade konsten utvecklades i takt med att västvärlden genomsyrades av en våg proteströrelser i slutet av 60-talet i tron att den enskilda individens röst kan leda till samhällelig förändring.

5. Vidgade vyer

I en tid då allt kan anses vara konst, då de traditionella skönhetsidealen luckrats upp och när postmodernismens tankar om en värld utan absoluta sanningar, där gränser suddas ut och där idén om den fasta identiteten ifrågasätts, vidgar äntligen den västerländska konstvärlden sina vyer, efter att i hundratals år varit kopplat till den europeiska identiteten. Megabiennaler har under de senaste två decennierna i en rasande takt börjat dominera konstvärldens alla hörn – från San Paulo via Istanbul till Shanghai. Dessa stora grupputställningar eftersträvar en mix av konstnärskap, oavsett nationell tillhörighet utifrån idén om den globala samtida konsten. Listan på icke-europeiska och icke-amerikanska konstnärer som idag är verksamma på den internationella arenan kan göras lång. Intressant är dock att det estetiska språk dessa konstnärer uttrycker sig med ändå tycks ligga inom ramen för det västerländska konstbegreppet där idén är lika viktigt som hantverket.

6. Usch, så fult!

De konstnärer som skapat konst som faller utanför ramen för vad som anses vara acceptabelt har tidvis inte bara behövt utstå allmänhetens glåpord, utan har ibland till och med riskerat fängelse. Det ”fula” påverkar samhället på ett ibland mycket brutalt sätt, inte minst i totalitära politiska system, men även i moderna demokratier. Inom ramen för det som kallas samtidskonst finns det inte längre några estetiska begränsningar för vad som kan anses vara konst, ändå fortsätter konsten ibland att uppröra och chockera många människor. Den konst som provocerar är dock ofta en reflektion av det samhälle vi lever i och konst-verken visar oss inte sällan det som vi annars gärna blundar för. Klotter som upprör och väcker avsky kan samtidigt i andra sammanhang berätta om den tid vi lever i, eller till och med förvandlas till kommersiella guldgruvor.